SMC bjöd under onsdagsmorgonen politiker och tjänstemän i Riksdagens MC-sällskap på frukostmöte. Temat för mötet var friktion. Inbjudna gäster till detta möte var Trafikverket, polis, VTI och Vectura.
Riksdagens MC-sällskap höll sitt första frukostmöte i den 7 november. SMC stod som värd. Ett självklart val av diskussionsämne med politikerna var vägunderhåll, friktion och ansvar att granska vägunderhåll. Detta med hänvisning till SVT:s Uppdrag Granskning som gjort två reportage om stora brister i vägmiljön, vilket lett till flera dödsolyckor och ett antal olyckor med allvarligt skadade motorcyklister.
Det första programmet "Dödens väg" om olyckan i Vagnhärad där en motorcyklist omkom mitt i sommaren, efter att vägbanan var halare än en halkbana. Det andra programmet "Rapporten som inte fanns" handlade om halkolyckor på E4 norr om Gävle. Även dessa mitt i sommaren. En MC-förare dog, en blev allvarligt skadad och två lindrigt skadade. Friktionsmätningar visade att skarven mellan två filer i samma körriktning var lika hal som packad snö, men dessa mätningar fick varken polisen som utredde dödsolyckan eller SMC ta del av, trots att friktionsmätningar begärdes ut.
Maria Nordqvist och Jesper Christensen från SMC inledde frukostmötet hos riksdagens MC-sällskap med ett föredrag om hur situationen är idag kring olyckor beroende på dålig friktion, hur man åtgärdar detta problem i andra länder, vilka konsekvenserna bristerna i trafikmiljön innebär och en rad förslag på åtgärder. Bland annat föreslår SMC regelbundna friktionsmätningar, tydligare krav på väghållarna och en oberoende kontrollmyndighet. Idag kontrollerar entreprenörerna sitt eget arbete. Detta anser SMC är en stor brist i systemet. Se hela presentationen här.
Näste föredragare var vägsäkerhetsexperten Johan Granlund från Vectura. Han förklarade att friktionen var den viktigaste faktorn för vägsäkerhet och att även Trafikverket slår fast detta i sina dokument. Granlund visade vidare hur Trafikverkets egna regler för friktionmätningar ser ut. Hela vägbanan ska ha ett friktionsvärde på minst 0,50 inte 0,45 som Trafikverkets kundtjänst försökt göra gällande efter Uppdrag Gransknings reportage. Vägbanan är hela vägytan, från vägren till vägren, alltså även skarvar mellan körfiler. Mätningar ska ske om man med blotta ögat ser att det kan vara risk för dålig friktion, t.ex om asfaltsklistret flutit upp till ytan, s.k blödning. Se hela presentationen här.
Från VTI, Statens väg och transportforskningsinstitut, deltog Mattias Hjort. Han redogjorde utförligt om begreppet friktion, olika friktionskoefficienter, hur VTI:s mätutrustning fungerar och hur däck samt andra faktorer inverkar på friktionen mot vägytan. Läs hela presentationen här.
- Vi tar friktion på allvar. Det sade siste föredragare Jan-Erik Lundmark från Trafikverket.
Lundmark höll med SMC om att det är ett problem att friktionen på vägarna inte alltid håller måttet. Han påpekade dock att Trafikverket inte kan mäta friktion på vägarna 365 dagar om året. Därför försöker de hitta riskområden som behövs mätas. Detta görs genom vägytmätningar på de högtrafikerade vägarna. Dessa mätningar handlar bland annat om att se spårdjup och macrostruktur på vägen. Om ytan är slät kan det innebära att vägen är hal. Han sade vidare att det krävs ett otroligt tränat öga för att se om en vägyta har dålig friktion, men man vet att nybelagd asfalt innebär hög risk för sämre friktion.
Lundmark berättade vidare att man tittar på nya mätmetoder och nya mätutrustningar för att hitta enklare sätt att kunna genomföra mätningar.
På SMC:s fråga om varför man inte skyltar "varning för halka" när man vet att friktionen är sämre svarade Lundmark att han inte tror det är en lösning på problemet. Han sade att det kan vara ett komplement, men det finns problem till exempel med utländska trafikanter som inte förstår vad som står på skyltarna.
Efter de fyra föredragarna fanns tid för en frågestund. Claes Tingvall från Trafikverket fick svara på frågan varför man monterar just vajerräcken, om man tittar på andra alternativ och vad man gör för att hitta förbättringar. Tingvalls svar var att det gjorts tester som visat att alla räcken är lika farliga för motorcyklister så just vajerräcken är inte värre.
Maria Nordqvist från SMC flikade snabbt in med en korrigering att de tester som Tingvall hänvisar till inte är relevanta. De handlar endast om en jämförelse mellan två räckestyper, båda med fristående räckesstolpar. Det finns många andra alternativ som är bättre för oskyddade trafikanter, men dessa hade man inte med i jämförelsen.
- Det har inte skett några olyckor mot betongräcken eller rörräcken så det fanns ingen statistik att jämföra med. Vi anser att vajerräcken är den sämsta räckestypen av alla vägräcken, säger Maria Nordqvist.
Detta höll inte Tingvall med om men erkände att man riktat in sig på trafiksäkerhet för bilister när man sätter upp mitträcken.
- Ärligt svarat, nej, vi har inte riktat in oss på säkerhet för MC när det gäller räcken. Vi vet att det inte är bra och kommer inte att vara det så länge motorcykeldesignen ser ut som den gör, sade Tingvall.
Både SMC:s representanter på plats och motorcyklister från riksdagens MC-sällskap reagerade på detta uttalade. Att ändra designen på motorcyklar så att de anpassas efter vägräcken är inget som motorcyklister ser som en primär lösning för att kunna välja en billig räckestyp.
- Ska vi vänta uppåt 20-30 år på en ny motorcykeldesign för hela EU och under denna tid stå och titta på medan motorcyklister dör i räckesolyckor, säger Nordqvist.
SMC anser istället att vägar ska utformas med säkert sidoområde och att vägräcken ska sättas upp endast där detta inte är möjligt. De vägräcken som används ska ha släta navföljare, alltså slät yta mot vägbanan, istället för farliga fristående stolpar. Vajerräcken bör helst totalförbjudas så som i flera andra länder.
En annan fråga handlade om vad Trafikverket tänker göra åt att det ligger grus på vägarna där bilar och tung trafik genat i kurvor och släpat med sig gruset från stödremsorna.
Lundmark från Trafikverket svarade att man tittat på olika lösningar som exempelvis att ha bindemedel i stödremsorna eller att sätta upp räcken i innerkurvor så att trafikanter inte kan gena.
Vecturas Johan Granlund flikade då in att en stor orsak till att tung trafik genar i kurvor är att vägarna är för smala. Långa fordonsekipage kan inte ta snäva kurvor utan att gena. Därför bör man se över möjligheten att bredda vägen för att höja trafiksäkerheten för alla fordonsslag. Han vände sig tll riksdagspolitikerna med en uppmaning att ge pengar till Trafikverket så att de kan göra åtgärder som denna.
Maria Nordqvist och Jesper Christensen från SMC håller föredrag för Riksdagens MC-sällskap. Som värdar för mötet valde de att fokusera på vägfriktion och brister i vägunderhåll.
Johan Granlund från Vectura förklarar för Riksdagens MC-sällskap att de uppgifter som Trafikverket gått ut med efter Uppdrag Granknings program är felaktiga, såvida de inte har planer på att sänka friktionskraven på de svenska vägarna med 10 procent.
Jan-Erik Lundmark från Trafikverket medger att det är ett problem med bristande friktion på belagda vägar och förklarar att Trafikverket tar allvarligt på detta.
Trafikverkets trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall försöker förklara för Maria Nordqvist och Petra Holmlund från SMC att forskning visar vajerräcken inte är farligare än andra räcken. Han motbevisas snabbt!
Mattias Hjort från VTI reder ut begreppet friktion och förklarar däckens inverkan i friktion mot asfalt.