Vägen till MotoGP

Cal Crutchlow tog sig till MotoGP 2011, från World Superbike där han slutade femma. Samma år vann Jack Miller mästerskapet i den tyska kategorin IDM 125cc, och fick ett kontrakt med Caretta Technologys Forward Racing i Moto3. För säsongen 2015 tog Miller steget in i MotoGP-klassen, och blev teamkamrat med Crutchlow i Team LCR Honda. Idag är det näst intill omöjligt att ta sig till MotoGP utan att ta vägen via Moto2.

Bland dagens MotoGP-förare är Jack Miller den enda som inte har kört Moto2, och tagit den ”normala” vägen till kungaklassen. Och, Cal Crutchlow är den senaste föraren som anslöt från World Superbike. En resa som även Colin Edwards och Troy Bayliss har gjort. Italienaren Danilo Petrucci gick från FIM Superstock 1000 rakt in i MotoGP, och Nicky Hayden kom från den amerikanska serien (AMA).

Som sagt, idag ser vi allt färre förare som ansluter sig till MotoGP från andra mästerskap, än via Moto2.

Tiden innan kungaklassen gick från 500cc 2-takt till 1000cc 4-takt liknade stilen att köra mer den i Superbike. Men, att bemästra dagens MotoGP-maskiner är som natt och dag jämfört med en produktionsmotorcykel i World Superbike, och många förare har svårt att växla om till den utmaningen.

Därtill spelar åldern en viktig faktor. När förarna tar sig till World Superbike är de redan i den ålder där rookies börjar sin resa i MotoGP. Tonåringarna i Moto3 och Moto2 har även fördelen av att kunna visa upp sig inför MotoGP-teamen vid varje tävlingshelg, under en hel säsong. Den logiska vägen går därför via Moto3 och Moto2 - samma banor, samma paddock och viktiga kontaktnät på plats.

Skillnader WorldSBK och MotoGP
Båda mästerskapen kör på Circuit de Barcelona - Catalunya, och i år med nästan identiska luft- och bantemperaturer var tidsgapet mellan pole position för MotoGP och WorldSBK endast 1,2 sekunder. Hastigheten nerför raksträckan var ungefär 30 kilometer i timmen snabbare för MotoGP. Men, sett över ett helt lopp är skillnaden mycket stor.

Remy Gardner lämnade MotoGP för WorldSBK och har förklarat att den största skillnaden i motorcyklarnas faktiska egenskaper är kraften och bromsarna, med 40 till 50 hästkrafter mer i motorn och kolfiberbromsar. Bromsarna skiljer sig mycket inte bara i kraft, utan även känsla mot de mer traditionella bromsarna som används i Superbike. Därtill däcken. WorldSBK kör med Pirelli som har riktigt bra grepp i början enligt Remy, men som försämras snabbt. Det innebär att föraren måste attackera racet på ett helt annat sätt, och den annorlunda körstilen leder till en mer traditionell form av racing. MotoGP är mer tekniskt utmanande i körstil vid en jämförelse. Här finns mängder av elektriska hjälpmedel, och regler för däcktryck. Det är mycket som ska klaffa, och förarna får kalkylera som superdatorer under racen. Ligga bakom en förare, superheta framdäck som låser sig, reglera med bromsen, släppa bromsen när fästet kommer...

Omställning
Att byta mästerskap och klass innebär stora förändringar och ställer förmågan till anpassning på sin spets. En process som går som på räls förr vissa, och spårar ur för andra. Spanjoren Joan Mir körde en säsong i Moto2 innan han 2019 snabbt visade framdäcket bland den yttersta eliten. Året efter vann han titeln, 23 år gammal. Fabio Quartararo kom till MotoGP 2019, och vann titeln två år senare, 22 år gammal. Sedan har vi Jorge Martín och Pedro Acosta, som båda klev upp på pallen i sina andra MotoGP-lopp.

Många som tar steget upp till kungaklassen har en VM-titel med sig från Moto2, andra har inte uppvisat några direkta resultat, som Quartararo, men besitter ”Det” som gör att de lyckas ställa om. Snabbt.

Nykomlingar 2025
Till nästa säsong har två förare från Moto2 skrivit på kontrakt med ett MotoGP-team.

Fermin Aldeguer handplockades tidigt in på säsongen av Ducati och Ai Ogura har gjort klart med Trackhouse Racing. Aldeguer tog vägen via MotoE till Moto2. Aldeguer ligger femma totalt, och Ogura tvåa. En tredje förare, Somkiat Chantra, kan vara på väg till LCR Honda IDEMITSU och ersätter i så fall Taka Nakagami. Chantra ligger på en tiondeplats inför helgens race.

Jag hade själv satsat på Sergio Garcia, som leder mästerskapet med 20 poäng före Ai Ogura. 21-åringen som på Silverstone tog sig upp från en 20:e plats på första varvet, till en fjärde vid målgång. Märkligt att den unga spanjoren inte lyckats få en plats i något MotoGP-team, kan jag tycka.

KTM:s plantskola i torka
I början av augusti meddelade KTM:s Motorsport Director Pit Beirer att ”Ingen av våra Moto2-förare är redo för MotoGP. Jag ser inte heller någon Moto2-förare i andra team som är redo för det klivet”.

KTM är kända för att framgångsrikt driva plantskola för unga talangfulla förare, senast Pedro Acosta som gjort succé direkt från start. Acosta är den tredje föraren inom KTM-familjen som flyttades upp, efter Remy Gardner och Augusto Fernandez.

Men, till nästa säsong har dock KTM ändrat sin strategi. Teamet valde att teckna kontrakt med två erfarna MotoGP-förare i Enea Bastianini (Ducati) och Maverick Viñales (Aprilia) och har placerat dem i satellitteamet Tech3, vilket i praktiken skapar ett andra fabriksteam för KTM.

Beirer menar att för att lyckas i MotoGP måste en förare visa en viss nivå av dominans i Moto2. Övergången är betydande, trots att motorcyklarna tekniskt och prestandamässigt närmar sig varandra i de båda klasserna. Klivet är ändå minst sagt brutalt. Och, den totala investeringen i kungaklassen är gigantisk där varje förare innebär ett mångmiljonpaket. Det finns helt enkelt inte utrymme att ta en chans, att genomföra ett slags skolprojekt med en ung talang. Direkt från start gäller det att prestera enligt Brier, både vad gäller att skapa publicitet och bidra till kvaliteten på hela teamet. Varje märke är i behov av fyra starka förare i ett fabriksteam och ett satelitteam som hämtar in data från fredagens första fria träning till ​​nästa steg för andra träningen där tiderna till Q1 och Q2 sätts.

Marginalerna idag är mycket snäva, att chansa på en förare från Moto2, än mindre från World Superbike, gör vägen mot MotoGP till en av de tuffaste gallringarna inom sportens förtrollade värld. Och, ska du ha en chans gäller det att tidigt vara på plats för att först ta sig in i Moto3 runt en ålder av 16 år för att köra några säsonger i de två undre klasserna.

Kanske var det bättre förr tänker jag, när upptagningsområdet var större och det mer handlade om ren racing än om kolossala budgetar och elektroniska superdatorer. Vi få vänta och se vad säsongen 2027 för med sig med nya regler och maskiner. Jag ser gärna en ny Cal Crutchlow, Colin Edwards eller Troy Bayliss i framtidens kungaklass.

Till dess, håll ögonen på en av framtidens förare i Moto3. Jag har skrivit om honom tidigare, David Alonso 18 år ung. Senast vann han på Red Bull Ring, trots ett long-lap.

Eyes on the lights!

LÄS TIDIGARE KRÖNIKOR HÄR