This is MotoGP!

Äntligen tillbaka efter sommaruppehållet! Nu samlas mästerskapet på Silverstone i England. Men, jag tänker ta med er till Mugello där jag landade med campern, maken och våra Jack Russells Jack och Miller. En perfekt start på årets semester, och mitt första MotoGP som ackrediterad journalist. Det jag tar med mig är hur gigantiskt MotoGP är, och samtidigt så otroligt familjärt. Tänker att det speglar motorcykelvärlden generellt. Häng med bakom kulisserna på MotoGP-cirkusen!

Efter fyra dagar i depån och mediacentret kändes det som jag inte gjort något annat än att följt detta mästerskap på nära håll. Journalistkollegorna var inkluderande, förarna trevliga och hälsade glatt och MotoGP-personalen i mediacentret var extremt hjälpsamma, liksom teamens pressansvariga. Därtill tog sig både Brembo och Öhlins sig tid att berätta om sin verksamhet, trots hektiska dagar.

En person som besitter alla dessa egenskaper är expertkommentatorn och den före detta GP-föraren Simon Crafar. Under en dryg timme satt vi och pratade racing från förr och fram till idag. Både maken och jag hade gärna tagit med oss Simon på vår semesterresa som gick vidare upp till Normandie.

Det är något speciellt med folk som gillar hojar. Tänker på när jag bevakade Premier League i England under en handfull år för si så där 25 år sedan. Otvetydigt hade jag en fördel av att komma från Sverige, och att vara en kvinnlig journalist. Mina brittiska manliga kollegor hade det betydligt svårare att få till intervjuer. Omöjligt inför och efter en match, och riktigt svårt i samband med träning vid klubbarnas anläggningar.

Helt andra förhållanden råder under MotoGP där förarna rör sig fritt i depån, besöker mediacentret varje dag och håller att antal presskonferenser där de svarar på alla frågor. Skojar och bjuder på sig själva.

Ska erkänna att jag hade några fördomar om vissa förare som lite tråkiga. Jag hade fel. Joan Mir var både rolig och mycket social, och Marc Marquez hade en ängels tålamod med både fans och media.

Anlände till Mugello redan på onsdagen och slogs av de små vägarna som ledde fram till banan. Allt flöt på tack vare att de gjorde vissa av vägarna enkelriktade.

 

Torsdag – pressdag

Uppe med tuppen som spatserade omkring i vinlunden, där vi stod parkerade endast en raksträcka från huvudentrén. Hämtade ut ackrediteringen och vandrade med stora ögon in mot depån. Bara logistiken med att få in alla långtradare i täta rader är ett kapitel för sig. Det råder febril aktivitet i teamen. En och annan förare blåser förbi på sina skotrar. Andra förare går och småpratar med en konkurrent.

Entrén till mediacentret låg mellan Gresini Racing och LCR Honda. När jag är uppe i trappan ser jag Marc Marquez komma ut från boxen. Uppe i mediacentret välkomnas jag av personalen och får välja plats bland ett hundratal arbetsytor. Det blev en fönsterplats ovan VR46 och Gresini Racing. Installerar datorn och pratar med kollegor, en del känner jag igen från tiden med pandemin då journalisterna var uppkopplade via Teams.

Vid den här tiden på säsongen surrar det många rykten om vilka förare som hamnar i vilka team. Två som stod i centrum för spekulationer var Marc Marquez och Jorge Martin. Det gick att känna av spänningen under eftermiddagens presskonferens där Pecco Bagnaia, Jorge Martin och Marc Marquez deltog. Där och då gjorde Marc klart att Pramac inte var ett alternativ, vilket var en tydlig signal att han hade siktet inställt på Ducatis fabriksteam. Hade tidigt satsat på att Martin skulle gå till Aprilia och Marc till Ducati. Det visade sig stämma veckan efter. Såg tecken när Aleix Espargaro veckan innan i Barcelona berättade att han skulle sluta. Under presskonferensen satt Aleix familj, brodern Paul med fru och teamchefen Massimo Rivola. Och, Jorge Martin med Aleix son Max i knät. Bredvid Riviola. Visst, Jorge och Aleix är nära vänner och grannar i Andorra la Vella men det kändes som att det var något mer på gång.

Träffade en italiensk fotograf vid kaffemaskinen efter presskonferensen och han bjöd med mig ut på banan på sin scooter. Under de följande dagarna mejlade han över fantastiska bilder från banan.

Väl tillbaka ”hemma” vid vinlunden såg jag Jack och Miller busa runt på gräsmattan med tre tjejer. Bredvid vår camper stod nu en husbil parkerad, och maken presenterade mig för Jara som är Pecco Bagnaia´s grid-girl, Sanne som håller paraplyet ovanför Jack Miller och ägaren av agenturen Promovisionmodels, Nanette Por. De hade skrattat gott när de sett maken springa och ropa ”Jack” och ”Miller” stup i kvarten runt campern. Ibland är världen liten. De blev några mycket trevliga kvällar med våra grannar.

 

Fredag – träning och kval

Kom till banan tidigt för att inte missa någon träning, från Red Bull Rookies Cup till kungaklasen. Efter en kaffe styrde jag stegen upp mot de unga förarna i Rookies Cup, där även MotoGP-förarnas gigantiska ”motor-hem” står parkerade. Fattar inte hur de kan sova på Mugello med tanke på att det är fest dygnet runt i sluttningarna intill banan. Nu pratar vi FEST, med varvande motorer och dånande musik till klockan fem på morgonen.

Jag gick upp mot slutet av depån, som viker av 90 grader till höger. Plötsligt kom en scooter. Tog instinktivt ett snabbt kliv åt sidan och såg den röda scootern vingla till för att undvika mig. Såg en ursäktande vinkande hand. Det var Pecco Baginia.

Tänkte direkt att det helt klart hade varit värt en stukad handled, söndriga jeans och ett ärr eller två för att kunna säga: Jag har blivit påkörd av Pecco Baginia.

Följer träning och kval via monitorer och tv-sändning i mediacentret. Det är inte helt lätt att hålla inne med att jag har några favoriter. Mellan passen kommer förarna en och en upp till oss journalister och sätter sig ned vid ett litet runt bord där vi står runt om. En del förare lockar fler journalister än andra. Passade på att ställa frågor till Fabio Quartararo, om hur mer fysiskt påfrestande det är att köra en hoj som han onekligen måste jobba hårdare med idag jämfört med för några år sedan. Pratade även med Johann Zarco, Maverick Viñales, Marco Bezzecchi, Joan Mir, Aleix Espargaro och Jack Miller. Den sistnämnda och jag slog följe på vägen ut från mediacentret, och jag berättade att våra Jack Russells heter Jack och Miller. Han skrattade gott, och sa flera gånger: I would love to meet them!

Det var på väg att ske under måndagens test när hundarna följde med i campern, in till parkeringen på banan. Tyvärr satte regnet stopp för det besöket. That is MotoGP.

 

Lördag – sprintrace

Brembo var huvudsponsor av Mugello GP. Tillsammans med Öhlins är de i högsta grad delaktiga i vad hojarna och förarna presterar ute på banan. Passade därför på att boka in intervjuer med båda företagen på plats.

En kollega från en italiensk tidning och jag styrde efter lunch stegen mot Brembo där representanter väntade på att ta emot oss i deras kontorsinredda långtradare. Vi slog oss ned i den svarta skinnsoffan och kollegan pekade på min tatuering, ett bromsok och bromsskiva från Brembo. Berättade att tatueringen är en påminnelse efter en period av utbrändhet - att det är viktigt att bromsa under livets resa. Stanna upp och reflektera. När marknadschefen och pressansvarig hade hälsat oss välkomna uppmanade min kollega att visa min tatuering. Drog bakgrunden och de blev till min förvåning väldigt berörda av min berättelse, så till den grad marknadschefen och pressansvarig överraskade mig i mediacentret senare på eftermiddagen med en gåva i form av en ask med en kopia av ett MotoGP-bromsok. That is MotoGP.

Och, kollegan valde att börja sin artikel med min tatuering, och Brembos reaktion.

 

Söndag – den stora dagen

Stod i valet och kvalet om jag skulle se racet på tv:n med maken och hundarna, vid en liten mysig familjerestaurang utanför huvudentrén, eller i mediacentret. Valet föll på det senare efter att maken med bestämd ton sa: Allvarligt! Du är på Mugello, du har bästa utsikten över raksträckan och tv-apparater med bild och all tänkbar info.

Visst hade han en poäng i det. Samtidigt började jag känna mig mätt på allt ståhej överallt. Därtill fanns inget ljud från tv-apparaterna. Detta löste jag snabbt genom att koppla upp MotoGP-sändningen via mobilen och använda hörlurar. Kändes surrealistiskt att sitta där och se allt via sändningen för att bara vrida på huvudet och ha allt några meter nedanför mina fötter. Gjorde några tappra försök att filma förarna när de körde förbi på rakan. Det funkade inte. Fick filma i slowmotion-läge. Det var fler än jag som tyckte att det var kul att Pecco och Enea kom etta och tvåa.

Hoppade över presskonferensen. Maken, Jack och Miller stod som vanligt utanför entrén och välkomnade mig. Hundarna hade sina selen med den australienska flagga och namntaggar ”Jack” respektive ”Miller”, vilket drog personer att komma fram och klappa dem. På kvällen vinkade vi av Jara, Sanne och Nanette efter att vi bytt bilder och kontaktuppgifter. That is MotoGP.

 

Måndag – test i regn

Den klart roligaste dagen, med full access till banan. Och, knappt några journalsiter. Det var i stort sett bara teamen och förarna samt funktionärer på plats.

Även maken fick ett mediapass, och hängde på som fotograf. Det tack vare Frinè Velilla som är MotoGP:s media manager. Högsta hönset över den verksamheten. En fantastisk kvinna som pratar åtta språk, har koll på allt (och lite till) samtidigt som hon gör allt med ett vänligt, genuint leende. När hon dagen innan fick höra att jag hade min man med mig så fixade hon direkt ett mediapass till honom. Med fritt tillträde över hela området. Plus, parkering för campern bakom teamens långtradare. That is MotoGP.

Dessvärre lurade mörka moln över banan, som fick en och annan kalldusch. Inte alla teamen var ute och körde, och det var inte alltid uppskattat att ta bilder in i boxarna. Yamaha lät tydligt hälsa att det rådde fotoförbud. Stannade till utanför Trackhouse Racing för att höra om det stämmer att en svensk kille jobbar för teamet. Det råder lite förvirring bland de jag frågar och ut kommer team manager Wilco Zeelenberg.

-Vi har lite att göra här, säger Zeelenberg med en bister uppsyn.

Känner mig rätt så obekväm, och backar ursäktande. Sedan ler han, lägger armen om mina axlar och säger:

-Vi har en svensk här, och du kan prata med honom bakom boxen när vi är klara.

Phu! Skönt att inte skaffa sig ovänner i bandepån.

Tillbaka till mediacentret och en inbokad intervju med Simon Crafar. Han tog sig tid trots ett helt galet fullspäckat schema som MotoGP:s expertkommentator. That is MotoGP.

Den före detta GP 500 föraren har en seger i kungaklassen, och det han inte kan om roadracing är inte värt att veta. Ren och skär lycka att få prata med honom.

Simon berättade om tiden som tekniker hos Öhlins under MotoGP-racen, en tid han ser tillbaka på med stor glädje. Intervjun kommer ni att kunna läsa senare i MC-Folket. Simon kommer till nästa säsong att ta över rollen som ordförande för FIM MotoGP Stewards Panel.

Regnet fortsätter att sätta käppar i hjulen för teamen, innan pausen för lunch var endast LCR Honda ute på banan. Maverick gick utanför Aprilias box, med skinnställets överdel hängandes vid höften, och åt sin lunch ur en kartong. En dag på jobbet, i all sin enkelhet. Han hälsade igenkännande med munnen full av mat. That is MotoGP. En gigantisk kringresande cirkus med en helt fantastisk familjekänsla. Den där gemenskapen som ideella krafter inom SMC School brukar benämna som ”sommarfamiljen”. Det är något speciellt med folk som gillar hojar.

Nu laddar vi inför helgen på Silverstone.

Eyes on the lights!