Statistik, styrkor och svagheter

Spänningen stiger. Om en månad avgörs årets sista tävling i Valencia. MotoGP bjuder på fyra banor, åtta race och tre musketörer som ska göra upp om kungakronan. Pecco Bagnaia, Jorge Martin och Marco Bezzecchi. Ska vi vara realister handlar det om de två förstnämnda. Martin är tydlig med att Bagnaia har pressen på sina skuldror, som fabriksförare. Men, Martin visar prov på skakiga nerver efter en fullständigt onödig krasch i Indonesien och en fullständigt onödig chansning med mjukt bakdäck i Australien. Tänkte att vi ska titta närmare på statistik, styrkor och svagheter hos den regerande världsmästaren och hans utmanare.

Allt kan hända i MotoGP. Det är inget understatement. Till exempel ifjol efter halva säsongen när Pecco Bagnaia stod inför ett fruktansvärt underläge. Närmare bestämt 91 poäng efter Fabio Quartararo, och med DNF (Did Not Finish) på löpande band. Skam den som ger sig. Italienaren växlade upp, tog fyra raka segrar och knaprade in steg för steg och vann VM-titeln. Med 148 poäng kvar att fördela så handlar mycket om timing och vem som håller huvudet kallt och nerverna i styr.

Efter racet i Indonesien där Jorge Martin tappade 25 viktiga poäng, med möjlighet att dryga ut ledningen om fyra poäng i toppen efter sprintracet. Martin misslyckades och försökte visa upp en tapper min inför press och media. Ha sa: Jag har kört 14 lopp utan misstag, en krasch kommer förr eller senare… det bara är statistik.

Spanjoren har dock ett selektivt minne för i början av säsongen i USA tog han med sig Alex Marquez ner i backen under det inledande varvet. Ska vi hålla oss till statistik så visar den både ett och annat, även sådant som Martin säkert inte vill kännas vid. Ifjol placerade sig topp-trion sig så här på de fyra kvarvarande banorna:

Thailand: Bagnaia trea, Martin nia och Bezzecchi 16.

Malaysia: Bagnaia vann, Martin DNF och Bezzecchi fyra.

Qatar: Bagnaia DNF, Martin DNF och Bezzecchi DNF.

Valencia: Bagnaia sjua, Martin trea och Bezzecchi 11.

Totalt inkörda poäng för Bagnaia 50, Martin 23 och Bezzecchi 18. Fram till Australiens GP hade Martin vunnit fyra sprintrace i rad, och totalt sex under säsongen. Bagnaia har vunnit fyra och Bezzecchi en. Martin har ett snitt på 8,2 poäng i sprint-racen jämfört med Bagnaia på 8 och Bezzecchi på 5,1.

När det kommer till söndagens lopp har Bagnaia sex segrar jämfört med tre vardera för Martin och Bezzecchi. Pecco har ett snitt på 15,1 poäng per race jämfört med Martin och Bezzechi som ligger på 13,7 i snitt.

Inför helgen ligger Bagnaia i topp på 366 poäng följd av Jorge Martin 339 och Bezzecchi 293. Sprintracet i Australien blev inställt på grund av oväder, och den stora förloraren var kanonkulan Martin som stod i pole position.

Nu lämnar vi statistiken bakom oss och tittar närmare på Bagnias och Martins styrkor och svagheter.

 

Bagnaia: Stenhård på bromsen, smidig och smart

Francesco "Pecco" Bagnaia, 26 år, är född i Turin. Han blev den andra föraren från Valentino Rossis VR46-akademin att vinna en världsmästartitel i Moto2 2018. Året efter Franco Morbidelli. Två säsonger hann det bli ihop med Pramac Racing innan han 2021 blev uppflyttad till fabriksstallet ihop med vännen Jack Miller. Redan första säsongen kom han tvåa i mästerskapet. År tre tog han VM-titeln (2022). Vid sin sida under racehelgerna har han alltid med sig sin lillasyster Carola, som är anställd av Ducatiteamet. I en intervju har han berättat att systern är avgörande för att han ska behålla sin mentala stabilitet under tävlingshelgerna. Även stallkamraten Jack Miller spelade en viktig roll. Att hitta balans i tillvaron är lika viktigt vid sidan av banan som på densamma. Jag skulle säga att hans styrkor är förmågan att hålla sig lugn, han är smart och metodisk. Han känner även till varje aspekt av sin hoj vilket får hans körstil att se löjligt enkel ut. Aleix Espargaro har förklarat det som att Bagnaia kör som om han är hemma och slappar av i soffan.

Från fredagens första fria träning arbetar Pecco långsamt och metodiskt, bygger steg för steg vidare med kunskap. Det gör att han kan stå på gridden med vetskap om att allt är perfekt. Inget lämnas åt slumpen.

Om de andra MotoGP-förarna skulle nämna en av Peccos strykor kommer mest troligt samma svar: Han är superstark på bromsen.

Ducatiföraren fullkomligen dyker in, och bromsar sent vid ingången i kurvorna. Samtidigt är han bra på gasen. Egentligen två olika körstilar, som den regerande mästaren bemästrar till fullo. Han kan bokstavligen vända sin Ducati mitt i kurvan.

Lite kuriosa, i vänterkurvor håller han sin maskin fem grader mer upprätt jämfört med övriga förare, vilket ger bättre grepp. Men även om han har mindre vinkel, svänger han fortfarande suveränt. Speciellt i vänstersvängar.

Bagnaia använder en annan körstil jämfört med övriga förare, det som gör honom speciell är att han använder 100 procent av framdäcket. Eftersom han bromsar hårdare än de andra, får han stopp på motorcykeln (hojen) snabbare. När han går in i kurvan har han med sig en bra riktning, och behöver inte använda så mycket powerslide för att få hojen att svänga. Pecco och hans Ducati fungera som en enhet. Dock har

Bagnaia kämpat med att hitta rätt inställningar på sin maskin under de två senaste deltävlingarna. Något som tvingat honom genomföra två extra kval i Q1. Trots det har han tagit viktiga pallplaceringar. Något som utmärker en mästare, att leverera When the Going Gets Tough.

 

Martin: Kvalstark, startsnabb och nedlägg

Jorge Martin, 25 år, kommer från Madrid. Han tog klivet upp till kungaklassen 2021 och landade på en Ducati GP21 med Pramac Racing. Efter en tredjeplats i Doha kraschade spanjoren i Portimao, och bröt åtta ben. Efter sommaruppehållet kom han tillbaka, och tog sin första seger. Ytterligare två pallplatser och Martin säkrade titeln som Årets Rookie. Säsongen efter visade han framdäcket under kvalen och slog fem varvrekord. Dessvärre lyckades han inte omvandla enstaka snabba varv till segrar, och slutade nia totalt. Det gjorde att platsen bredvid Bagnaia hos Ducatis fabriksteam försvann till Enea Bastianini.

Martin har fortsatt visat sig oerhört stark under kval vilket varit till en extra stor fördel med det nya sprintformatet. När Jorge startar långt fram, vilket han ofta gör, så drar han i väg som en kanonkula. Pressar de första varven och skapar en rejäl lucka. Ja, även när han startat i tredje led kan han komma ut som etta efter första kurvan.

Han är en mästare på att hantera grepp och accelerationen. Den svaga punkten är bromsningen, men samtidigt kan man inte säga att det en svag punkt, för utan den körstilen kan han inte lämna kurvorna lika snabbt som han gör.

Lutningsvinkeln, eller lean angle, är den grad föraren lutar sin motorcykel genom en kurva. Martin är känd för sina nedläggningar. I Barcelona fick vi se ren magi i kurva fem, där han i 110 kilometer i timmen skrapade vänster axel mot banan. Jo, ni läste rätt. Axeln. Lutningsvinkeln baseras på flera kriterier; motorcykeln, förarens nivå av skicklighet, banförhållanden, kurvans form, däcken (mjuk, medium eller hård, regndäck eller slicks), ingångshastigheten och väderförhållanden. Genom att flytta vikten in i kurvan minskar centrifugalkraften och ekipaget kan ta svängen snabbare. Tekniken är en viktig del bakom hans framgång, då Ducatin inte är bäst i just kurvor.

Han hänger ut extra mycket i början av racen, när däckens temperatur ger den möjligheten, och Martin använder verkligen däckkanten. Men, den körstilen sätter mycket kraft i sidled av däcken så mot slutet av loppet börjar hojen glida, både på fram- och bakdäcken. Därför lutar hans sig allt mindre mot slutet av loppen. Martins körstil med galna nedlägg skapar problem på banor där han snabbt måste ändra riktning, och gå från maximal lutning på ena sidan och snabbt över till maximal lutning på andra sidan. Här måste han fullkomligen dra upp motorcykeln så fort han kan, med armarna för att sedan pressa kraften till marken med benen samtidigt som han hanterar gasen för att hålla greppet. En energikrävande körstil jämfört med Bagniais mjuka, sömlösa stil. Det ser alltid ut som Pecco kör långsammare än vad han gör.

Ytterligare en styrka är att Martin är oerhört startsnabb och grym på acceleration. Han reagerar på en tiondels sekund och även om launch controlen hjälper till är Martins känsla för att kombinera gas och koppling exceptionell. Allt i perfekt samklang. Förare och maskin.

Martins svaga punkt finns på bromssidan. Fast egentligen inte. Det är inte en svag punkt för utan den körstilen skulle han inte accelerera lika snabbt ut ur kurvorna som han gör. En svaghet som jag tycker mig se är att han tidigare säsonger varit mer avslappnad, glad och sprallig. Nu ser han så sammanbiten ut, på gränsen till sur och irriterad. Det märks att han inte interagerar så mycket med förarna han delar prispall med. Hemma i Andorra umgås han dock flitigt med kompisarna Alex Rins och Aleix Espargaro. Mentalt tror jag att Pecco har ett övertag, han är betydligt mer lugn till sin person, och har en unik stöttning av hela klanen runt VR46 Academin. Förutom sitt fantastiska fabriksteam.

När det kommer till hojens inställningar så har Martin hittat en sweet spot, och han utgår ofta från grundinställningarna. Med andra ord, han anpassar inte hojen speciellt mycket efter de olika banorna. Som han själv uttrycker det: Jag vet vad gränserna går.

Nu är dock situationen mycket speciell med en gigantisk VM-pokal inom räckhåll. Under sådana omständigheter kan allt hända, och hjärnspöken spela ett spratt. Statistiken säger att Jorge Martin kommer att dra på sig minst en DNF. Eller, som den engelske författaren och politikern Benjamin Disraeli uttryckte det. Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik.

Eyes on the light!

 

Läs tidigare: "Den som gapar över mycket..."