Showtime & Sports, made in America

När nyheten så kom förra veckan om att F1-ägaren Liberty Media ska ta över 86 procent av de kommersiella rättigheterna till MotoGP från Dorna så kände jag mig faktiskt lite oroad över vad detta kan komma att betyda framöver.

Under mina år som motorsportsjournalist på Aftonbladet bevakade jag bland annat F1 och närvarade under såväl tester som tävlingar. Det var under Michael Schumachers era och då Bernie Ecclestone styrde med järnhand. En sport jag älskat sedan barnsben tack vare Ronnie Peterson och en F1-intresserad far med samma förnamn. Men, efter det att jag såg mitt första MotoGP-race tittade jag aldrig i backspegeln. Jag blev fullkomligt förtrollad, en kärlek till sporten på två hjul som håller i sig i ett järngrepp. Och, för varje säsong växer sig kärleken allt starkare.  

Redan innan det amerikanska mediehuset tog över efter Ecclestone kände jag att MotoGP var mer pure racing jämfört med F1. Det gillar jag. Har lite svårt när sporter förvandlas till kommersiella spektakel, även om jag logiskt förstår att en sådan utveckling kan vara nödvändig för deras överlevnad. Det var längesedan som sport bedrevs för sportens skull så att säga.

Liberty Media har dock signalerat att man vill bygga på MotoGP:s befintliga struktur i stället för att riva och bygga om. Och, är det något amerikaner kan så är det att locka publik och bjuda på show. Show med extra allt, med popcorn och Coca Cola i tioliters hinkar. Det såg jag under min tid i USA och i samband med Race of Champions som jag bevakade i början av 2000-talet. Minns speciellt 2002 på Kanarieöarna när det svenska laget hade med Kenny Bräck, som i sin tur kände en kille i det amerikanska laget med Jeff Gordon, Jimmie Johnson och Colin Edwards. Den sistnämnda med smeknamnet Texas Tornado. USA-trion vann lagtävlingen och det var inga ledsamheter på den efterföljande festen. Jisses… men det håller jag för mig själv. Finns även en heder bland journalister. Trion ställde alltid upp på fotografering, log, skrev autografer och pratade med fans. Och, de bidrog till en fantastisk stämning bland övriga deltagare. På plats där var även roadracingstjärnor som Marco Melandri, Carlos Checha, Alex Barros samt Pit Beirer (nuvarande chef för KTM). Plus en mycket ung Fernando Alonso, som då var testförare hos Renault F1-team. Ett gäng något mer tillbakadragna och skygga än jänkarna.

Året efter träffade jag Travis Pastrana. Vilken kille! Det sprakar av energi kring honom. Med detta sagt tror jag att det kan komma något bra av att Dorna lämnar över sin baby till ett amerikanskt mediehus. Lite rock'n'roll kort sagt.

 

Wind of Changes

När Liberty tog över F1 till säsongen 2017 genomfördes stora förändringar. Många till det bättre. Bland annat ökade antalet TV-tittare markant och digitala forum ökade massivt i antalet följare. Därtill är det nästan alltid slutsålt på banorna.

Under 2000-talet, med en rejäl finanskris, hamnade både F1 och många team i knackiga ekonomiska lägen. Med Liberty kom ett kostnadstak som säkerställt att team inte kan dra på sig spenderarbyxor utan de ska investera i sin verksamhet och i kombination med utjämningsåtgärder som begränsar utvecklingen så ska fältet hållas ihop. Jo, Max Verstappen och Red Bull Racing är en nöt att knäcka.

Och sprintracen visade sig vara en succé för TV-publiken. Så till den grad att MotoGP snodde idén till förra året.

Bara genom att utveckla en lämplig webbplats och lansera konton i sociala medier och låta fans dela F1-innehåll online så gjorde Liberty motorsporten synlig för ytterligare hundratals miljoner människor världen över. Och, dokusåpan Drive to Survive blev enormt framgångsrik. Milt uttryckt. I stort sett gjordes F1 mer tilltalande för en ny och yngre publik. En förvandling som gick snabbt. F1-tävlingarna gjordes mer tillgänglig både vad gäller TV och förarna, som framställdes mer personliga.

Idag är F1 oerhört lönsam, med tio stall i god ekonomisk form. Försäljningen av en minoritetsandel i Aston Martin ifjol värderade teamet till 1,85 miljarder dollar.

 

Pengar och press

F1 har utvecklat en förkärlek till att proppa kalendern full med race. Årets säsong är rekord med 24 lopp, med rykten om att fler ska stuvas in till 2027. MotoGP står inför liknande problem där årets säsong skulle innebära rekord med 22 lopp, plus lika många spintrace. Sedan ställdes Argentina in. Schemat lägger en enorm börda på förare och team genom att ständigt korsa tidszoner samt hinna upprätthålla toppkonditionen under hela säsongen. Ifjol var många förare sjuka i F1 och i MotoGP märktes det i skyhög skadefrekvens. Bigger is better, men det är inte alltid större är bättre. Men, fler lopp betyder att fler dollar rullar in och i dollarn vinner alltid.

Liberty har lagt in tre F1-tävlingar på hemmaplan med Texas och statement-evenemangen i Miami och Las Vegas. Är det showtime så är det.

Intressant är att F1 valt att vända bort blicken från Asien där MotoGP har en djup koppling och många fans. MotoGP kör sex gånger i Asien; Japan, Indien, Thailand, Malaysia, Indonesien och Australien. Racen är enormt populära bland förare och fans. I USA kör man endast en gång, till helgen i Texas.  

Jag skriver under på att förändring är nödvändig för att attrahera en ny och föränderlig publik, och vet alla traditioner är inte värda att behålla.

Med en kalender redan vid bristningsgränsen finns det inte samma möjligheter att lägga till tävlingar i USA, och närliggande länder, utan att ta bort andra. Detta kan skapa en potentiellt stor friktionsyta. Det är viktigt att känna till sin historia för att kunna utvecklas framåt. Att känna till sin kundbas i jakten på nya. Undervärdera aldrig sportens historia i jakten på tillväxt.

Om Libertys tanke är att breda ut sig till nya territorier är det svårt att se hur den iberiska halvön framöver kan stå värd för fem GP-tävlingar om året. Ett liknande öde kan drabba Italien med två lopp.

 

Pure Racing och dokusåpa

Dorna har genom åren haft ett mer betydande inflytande i regleringen av MotoGP än vad Liberty har i F1. Där spelar FIA en större och mer bromsande roll än motsvarande FIM gör i världen av motorsport. Det är viktigt att notera att MotoGP i vissa områden historiskt har gått före Formel 1. Under lång tid var MotoGP:s starka varumärke, onlinenärvaro och utbud klassledande. På andra områden har MotoGP sneglat mot sin fyrhjuliga kompis, så som sprintlopp och temamusik.

Men där Liberty kan stärka sporten mest uppenbart är att sätta förarna i centrum av spektaklet, vilket brukade vara fallet när stjärnor som Valentino Rossi, Jorge Lorenzo, Casey Stoner, Dani Pedrosa och Marc Márquez bjöd på drama och one-liners.

Inbitna fans håller sig alltid kvar men en generation av potentiella fans behöver få hjälp att upptäcka sporten. Kanske genom en dokusåpa som Drive to Survive.

Kan inte vänta på att se vad Jack Miller har att bjuda på…

 

Läs tidigare krönikor här.