Den som gapar över mycket…

MotoGP 2023 var inställt på 21 omgångar med 42 race och besök i 18 länder, inklusive två nya för mästerskapet. Den mest fullpackade kalendern någonsin.
Kazakstan ställdes dock in på grund av arbete med homologering. Tror ändå att det räcker och blir över med 40 race inom loppet av sju, aktiva, månader.

Förarna är mitt uppe i en milt utryckt hektisk säsongsavslutning med 12 race under åtta veckor. Förra helgen avverkades Indonesien, nu väntar Australien och helgen därpå Thailand. Sedan är det två veckor innan tre tävlingshelger inom loppet av tre veckor; Malaysia den 10–12 november följt av Qatar och avslutningen i Valencia 24 till 26 november. Och, till 2024 när MotoGP firar 75-årsjubileet av Grand Prix-racing har arrangören packat in 22 tävlingshelger. Frågan är vad detta ska sluta för skadelistan i år har varit lång, med många allvarliga skador.  

Inför säsongsstarten sa Alex Rins: Tja, min fru kommer att byta lås med den här kalendern. Nu fick tyvärr Honda-föraren tillbringa mycket av tiden hemma i Andorra på grund av allvarliga frakturer på höger ben efter kraschen under sprintracet på Mugello den 11 juni. Han testade att köra i Japan, men redan efter några varv under den fria träningen sa smärtan stopp. Senast i Indonesien var han tillbaka på banan och gjorde en heroisk insats med en nionde plats.  

På Mugello skadades även hans forna teamkamrat i Suzuki, Joan Mir. Även han kör Honda. Världsmästaren från 2020 bröt ett ben i höger lillfinger under den fria träningen. En skada som höll honom borta sex deltävlingar. Spanjorens manager Paco Sanchez sparade inte på krutet i somras vid en intervju med den spanska tidningen AS: Det här formatet krossar förarna fysiskt och psykiskt. Statistiken finns. Det är inte en tanke utan en verklighet. Jag har aldrig sett ett mästerskap med den nivå av skador jag ser i år. Sätt ihop formatet för mästerskapet, antalet krascher och att Hondas maskin är en ”kritisk” motorcykel och resultatet är en katastrof för oss.

Jag förstår att arrangören Dorna vill mjölka ut mesta möjliga av ett vinnande koncept, men frågan är om mjölken värd sitt pris. Maskinerna blir alltmer tekniska, med fler moment för förarna att manövrera från start, och under racen. Det blir även allt viktigare att placera sig långt fram vid start, speciellt vid en bana som i Indonesien som är ”smutsig” och vars utformning inte bjuder inte till omkörningar.

Därtill resulterar sprintracen i mindre tid för fri träning och inställningar samt en ökad press på att hålla fokus och leverera både på lördag och söndag för att samla viktiga poäng.

 

En oroskänsla kommer krypande

Planen var att denna krönika skulle handla om Jorge Martin, och kampen om årets titel. Den idén valde jag att lägga på is för jag inte kan skaka av mig oron över riskerna, alla krascher och skador.

Min första idol var Ronnie Peterson, som kraschade på Monza, och dog. Min största idol var Ayrton Senna, som kraschade på Imola, och dog. Och som igår minns jag den fruktansvärda kraschen i Malaysia… där Marco Simoncelli miste livet. Ändå har jag under de senaste tio åren med MotoGP inte varit orolig inför racen. Jag har bra känt förväntan, spänning och glädje. Men, efter premiären i Portugal hände något som väckte rädslan till liv. Med all rätt har det visat sig. Jag kunde inte sätta fingret på vad, bara att något hade förändrats.

 

Rena rama sjukstugan

Premiären i Portugal förvandlades till ett krasch-crescendo. Redan innan racet i samband med test veckan innan på banan i Portimao kraschade Fabio di Giannantonio och fick en hjärnskakning, vilket väckte en debatt om grusfällor vid banan.

Ducatiföraren Enea Bastianini skadade höger skulderblad under sprintracet i Portugal, och var borta fram till Mugello där han slutade nia. Därefter kom han i mål som åtta i Tyskland och tia i Österrike. Sedan kom kraschen efter start på Catalunya där italienaren ådrog sig frakturer på vänster fotled och vänster hand. Han var tillbaka i Indonesien. Enea har bara kört fyra hela lopp efter 15 omgångar.

Även Pol Espargaro kraschade hårt på Portimao, under den fira träningen. Det resulterad i en bruten käke på två ställen, ryggskador och lungproblem. Totalt åtta frakturer. Käken var stängd i fyra veckor, vilket gjorde att han inte kunde äta. Han kom tillbaka till Silverstone, och knep poäng.

Vi håller oss kvar på banan i Portugal. Marc Marquez ådrog sig en ny skada där efter att ha kraschat in i Miguel Oliveira, vilket resulterade i en bruten tumme och tre missade omgångar. På Sachsenring kraschade Marquez fem gånger vilket resulterade i ett brutet finger och att han tvingades dra sig ur. En vecka senare förvärrades skadan i Assen och drog sig åter ur söndagens lopp.

Miguel Oliveira, RNF Aprilia, har haft en säsong som till stor del decimerats av skador. Först en benskada när Marc Marquez körde in i honom i Portimao, och portugisen missade en tävling. I Spanien kraschade Fabio Quartararo in i honom, och Olivieras axeln gick ur led, en fraktur i axeln och till det ligamentskador.

Pramac Racing-föraren Jorge Martin var rasande på Marc Marquez som rämnade in i honom (Portugal igen) med resultatet; en bruten tå och en fotledsskada.

Joan Mir var borta sex deltävlingar på grund av ett litet benbrott på lillfingret, högra hand efter en krasch under den fria träningen på Mugello. Under första varvet av sprinten i Argentina kraschade Mir och skadade huvudet och höger fotled.

Francesco Bagnaia kolliderade med Maverick Vinales på Le Mans och fick en mindre fraktur på fotleden. Den regerande världsmästaren kom till start på kryckor på Mugello, och vann. Vid racet på Catalunya kastades Bagnaia av sin maskin och blev överkörd av Brad Binder. Tävlingen efter, Misano, tog sig den regerande världsmästaren sig upp på prispallen som trea.

Alex Rins var tillbaka först förra helgen, efter benbrottet under sprintracet på Mugello.

Fabio Quartararo skadade armbågen på Assen efter en krasch med Johann Zarco.

Alex Marquez kolliderade med Jorge Martin i USA vilket gav en bristning i lårmuskeln och ett skadat ligament i benet.

Ett otäckt ögonblick var när Zarcos Ducati slets sönder på mitten av Marc Marquez flygande Honda under den fria träningen i Tyskland. En krasch med Fabio Quartararo på Assen, veckan efter, resulterade i ett skadat finger för Zarco.

Luca Marini, Mooney VR46-föraren, var inblandad i en sammandrabbning med Alex Marquez på Le Mans, vilket kostade honom en skadad handled. Under Indiens GP körde Marini rakt in i teamkamraten Marco Bezzecchi vid start, och bröt nyckelbenet.

Vid senaste racet körde de italienska teamkamraterna båda med nyopererade nyckelben, och tryckte in ispåsar i racingstället efter målgång.

Där väljer jag att sluta, även om det finns fler skador att rapportera om.

 

Spektakulära Phillip Island

Att så många kraschade vid premiären i Portugal kan ha att göra med att alla hade ett liknande tempo genom det tvådagarstest som genomfördes tidigare samma månad. Förarna hade många varv bakom sig på banan och hade fått till inställningarna och kunde hålla samma tider. Flera förare var försiktigt kritiska till aggressionen under mästerskapets allra första sprintlopp, där Fabio Quartararo kallade tävlingen en djungel och varnade för att stora allvarliga krascher kommer att ske inom kort om detta fortsatte. Så rätt han fick, världsmästaren från 2021.

Till helgen väntar säsongens näst snabbaste bana, Phillip Island, som har en längd på 4,45 kilometer och bara 12 kurvor. Minst efter Red Bull Ring. Medelhastighet är den näst högsta, efter den österrikiska banan, med en snitthastighet på 176,5 kilometer i timmen. Jorge Martin, som vunnit de senaste fyra sprintracen, satte ifjol en toppfart på 355, 2 kilometer i timmen. Bana är en stor favorit bland förarna, mycket beroende på utformningen som bjuder in till flytande racing.

Nu håller vi tummarna att allt flyter på så att alla tar sig i mål. Jag tror inte att MotoGP har råd att låta förarna ta smällarna för att krama ur mesta möjliga ur mästerskapet. För, vilka ska då bjuda på underhållningen?

Eyes on the light!

 

Läs Tidigare: "By by Honda"