By by Honda

Det var oundvikligt att denna krönika kom att handla om Marc Marquez. Och, att den blev lite längre. Förra onsdagen blev det officiellt att han går till Team Gresini Racing, ett av Ducatis satelitteam. Redan veckan innan fanns där flera tydliga signaler. Men, för egen del såg jag början på denna utveckling redan i början av 2020. Mer om det nedan.

Ofta är det som inte sägs lika viktigt som det som uttalas, så även kroppsspråk, dynamiken i gruppen samt tendens till att överkompensera uttalanden och reaktioner för att dölja det som skaver.

Marquez har sedan i somras varit tydlig med önskan att vinna mer, samtidigt som den nuvarande Honda RC213V är en maskin som varken ger honom (eller någon annan) möjlighet att göra just det.

Ett exempel på vad som går att läsa mellan raderna hände under presskonferensen som följde deltävlingen i Japan. Marquez fick frågan hur det kändes att kliva upp på prispallen igen. Han svarade lurigt att det var en romantisk känsla (läs: ett farväl på Hondas hemmaplan). Pecco Bagnaia flikade blixtsnabbt in med ”By by Honda”. Marquez tappade fattningen, vände sig till Pecco och sa ”No, why, por qué?”, och skrattade nervöst innan han vände ned blicken på sin hand (läs: undviker ögonkontakt eller blundar när man inte vill ljuga, eller ljuger).

Pecco kontrade kort med ”The kiss of Valentino” (läs: Pecco vet, och bäddar in meddelandet i ett skämt). Pecco vet också att Marquez är medveten att han känner till läget.

Vad det den regerade världsmästaren syftade på var när Valentino Rossi efter racet i Valencia 2010 kysste sin Yamaha, som ett farväl då han skrivit kontrakt med Ducati.

Bagnaia är en av Rossis alla protegéer inom mästerskapet, och de är mycket goda vänner. Vilket inte gäller för relationen mellan Rossi och Marquez.

Och, här finns en framtida spännande dynamik, dels den mellan Bagnaia och Marquez som titelkonkurrenter på samma märke, dels det faktum att Marquez jagar sin antagonist Rossis rekord om nio världsmästartitlar. Och, det på en Ducati som Rossi tillbringade två säsonger på (2011 och 2012) med som bäst en sjätteplats totalt. En period när Ducati inte var den segermaskin som vi sett under senare år. Den resan började 2014 när Luigi Dall'Igna klev in från Aprilia och blev ansvarig för Desmosedici-projektet i MotoGP. Ingenjören är arkitekten bakom en total revolution jämfört med det tidigare konceptet. Med radikala förändringar gällande chassi och motor och som särskilt driver på för stark innovation inom området aerodynamik.

 

Att byta märke och teamkultur

Det är alltid en omställning att byta tillverkare, för till och med att få en uppdaterad modell av samma märke kan vara en utmaning nog så tuff. Marquez har aldrig kört någon annan maskin i MotoGP än Honda, till skillnad från Rossi. Legenden började på Honda, växlade över till Yamaha, sedan Ducati och tillbaka till Yamaha. Därtill är vissa förare mer skickliga än andra på att anpassa sig. Inte bara på banan utan även vid sidan om. Att vara en harmonisk och peppande lagkamrat, som Jack Miller var till Bagnaia. Som Aleix Espargaro och Maverik Vinales i Aprilia. Som Brad Binder och Jack Miller i KTM. Icke att underskatta, och det vet Ducati som har flaggat för att Marquez kan vara en ”krävande” person. Man har varit väldigt öppen och tydlig med om att alla inblandade är väldigt mån om att behålla den goda balansen och dynamiken. En signal till Marquez om vad som komma ska, och vad Ducati förväntar sig av honom som teammedlem.

Nu, tillbaka till beslutet som kom förra veckan, vilket inte skedde över en natt.

Jag ser att grogrunden till splittringen går tillbaka till inledningen av 2020, med försäsongstester som skulle visa sig som en avgörande vändpunkt.

 

Tre år sedan – en undermålig maskin

Marquez hade fullkomligt dominerat säsongen innan. Nu fick han en helt ny RC213V vid Valencia-testet (första testet för 2020) och upptäckte snabbt att maskinen inte fungerade i grunden. Här tror jag starkt att Honda gjorde bort sig rejält när man släppte Dani Pedrosa efter säsongen 2018. Den lille samurajen är en mästare på inställningar, vilket han bevisat som testförare hos KTM. Pedrosa spelade enligt mig en betydande roll i Marquez framgångar de sex säsonger som de delade team.

Under sista dagen av den tredje försäsongstesten dumpade Marquez hela Hondas nya aerodynamik från sin maskin, och återgick till den mer grundläggande konfigurationen från succésäsongen 2019.

Dagarna innan hade han tecknat nytt kontrakt med Honda till slutet av 2024.

Den säsongen inleddes på Jerez på grund av coronapandemin, och där kom kraschen som resulterade i en bruten övre högra arm. Med en komprimerad kalender var han dock tillbaka en vecka senare. Helt galet. Självklart kraschade han, och förvärrade skadan. Missade resten av säsongen och tappade kontroll över maskinens utvecklingsriktning.

 

Två år sedan – upp och ned

Marquez var tillbaka i den tredje omgången på Portimao 2021, efter nio månader. Han slutade på sjunde plats. I juli vann han sitt älskade Sachsenring. Vid den här tidpunkten hade han genomgått tre stora operationer och en otäck infektion. Trots det avslutade han säsongen med en andraplats på Aragon, och segrar i Texas och på Misano. Efter racet i Italien körde han omkull på sin enduro och drabbades av en hjärnskakning, och fick åter problem med dubbelseende. Samma problem som kostade honom Moto2-titeln 2011. Resultat: Borta från de två avslutande racen och viktiga tester.

 

Förra året – krasch efter krasch

Vid premiären i Qatar 2022 började vi vänja oss vid att Marquez blev avkastad som en rodeo-cowboy. Återigen problem med synen, efter alla smällar. Två race senare tog han sig i mål som sexa på favoritbanan i Texas. Det är svårt för en förare av Marquez kaliber att plötsligt inte kunna köra som han är van.

Varken fysiken eller maskinen blev bättre, och inför Mugello berättade han om en akut planerad operation i USA som skulle vrida tillbaka armen 30 grader. Fyra månader och sex race senare efter rehabilitering så fortsatte han att brottas med sin RC213V den säsongen.

Vid försäsongstesten på Valencia i november 2022 var hans bedömning av prototypen dyster, och även teamkamraten Joan Mir och LCR-föraren Alex Rins var missbelåtna. Nakagami håller alltid en låg profil. Marquez sa:

”Med den här maskinen kan vi inte vinna ett mästerskap".

Samtidigt några depåboxar bort trivdes broder Alex perfekt på sin Ducati (Gresini). Här tror jag att fröet grodde sig starkt och sköt skott rejält i samtal mellan bröderna.

 

Allt bäddat för vägvalet i år

Till årets säsongspremiär kraschade han mot Miguel Oliveira, och missade de tre första loppen. Det fortsatte med upprepade high-sides, och vid Sachsenring kom fem rejäla krascher. En stukad Marquez som gav fingret till sin hoj under ett av träningspassen.  Till slut drog Marquez ur kontakten under söndagsmorgonens uppvärmning, och han stod över  följande race på Assen.

Vi har även sett hur han efter en vurpa stått och tittat oförstående på sin Honda RC213V med en uppgiven gest. Ett ekipage som inte längre kan rädda upp de hopplösa situationer som vi varit bortskämda med genom årens lopp. Kungen av räddningar har blivit Kungen av krascher. När framgångsbubblan sprack på Jerez blev det ett abrupt uppvaknande för både Marquez och teamet, och frustrationen bara ökade månad för månad.

Saken är den att Marc alltid har kunnat kompensera för hojens svagheter, men det finns gränser även för honom. Tålamodet med Honda körde på tomgång. Ångor. Marc började öppet skämta om sin framtid och använda media för att föra fram ”varningar” till arbetsgivaren om att det behövde visa honom att de menade allvar med vad han kallade ”projektet”. Jag tror att han försiktigt, steg för steg, testade att flytta fram positionerna för att bädda för det som komma skulle.

Den nya maskinen för 2024 som testades på Misano för drygt två månader sedan visade sig inte vara tillräckligt bra enligt Marquez. Och, som ett brev på posten flaggade han för att ett beslut om framtiden skulle komma mellan racen i Indien och Japan. Man kan lätt fråga sig varför en förare med kontrakt till 2024 slut ska avslöja något om framtiden. Nu väntade han till efter Japan, vilket är självklart eftersom det är Hondas hemmaplan. Bara det att beskedet inte kom i Japan pekade på att han tagit beslutet att lämna Honda. Det visste Pecco Bagnaia på presskonferensen.

 

Marquez står inte i tacksamhetsskuld

En del menar att Marquez är otacksam och sviker Honda. Absolut inte hävdar jag bestämt. Då hör till saken att jag inte är ett fan av #93. Milt utryckt. Jag är team Rossi, som jag bokstavligt talat bär under skinnet på min vänstra arm. Och, vår första Jack Russell, född 2004, fick självklart heta Rossi.

Visst har Honda gett Marquez mycket MEN han har gett Honda minst lika mycket; sex titlar i kungaklassen, 59 vinster, 101 pallplatser och 64 pole positions.

Till syvende och sist är det business. Han har levererat.

Man kan också se det som att han under tre år kämpat frenetiskt med en maskin som inte levererar och matchar hans talang. Har tappat räkningen på antal krascher från mästaren av räddningar. Han har tagit smällar, och bitit ihop. Gång på gång. Nej, han är inte skyldig Honda något.

Det är heller inte första gången som Honda släppt en förare i förtid, Jorge Lorenzo valde att dra sig tillbaka i slutet av 2019 med ett år kvar av sitt kontrakt.

Nu har Marquez och Gresini tecknat ett kontrakt fram till slutet av 2024, fast Gresini ville teckna ett tvåårskontrakt. Till 2025 öppnar sig betydligt fler platser hos de olika teamen, och jag tror att Marquez helst av allt vill landa på en KTM. Även om jag har svårt att se hur han ska passa in i det österrikiska teamet. Pedro Acosta lär till 2025 få en av platserna, och Binder släpper de mest troligt inte ifrån sig.

Så, frågan är vem som ersätter #93. För mig känns Johann Zarco från satelitteamet LCR Honda som en lösning, och att Iker Lecuona, som för närvarande tävlar i WorldSBK för Honda, ersätter fransmannen. Den unga spanjoren har tidigare kört två MotoGP-säsonger för Red Bull KTM Tech 3 och i år gjort inhopp som ersättare för Marquez och Rins. Med beröm godkänt.

Miguel Oliviera som har kontrakt med RNF Aprilia för 2024 och tidigare kört för KTM, har dykt upp som bubblare. I portugisens kontrakt finns en klausul som föreskriver att han kan lämna om ett fabriksteam erbjuder honom en plats.

Ett prejudikat har redan utspelat sig under året när Alex Rins, som värvades till LCR Honda för 2023 och 2024, i somras valde att ansluta sig till Yamaha nästa säsong.

Även Maverick Vinales har nämnts, men han har ett låst kontrakt med Aprilia nästa år. Det är hela havet stormar i MotoGP-paddocken.

Eyes on the lights!

 

Läs tidigare: "Allt startar med Moto3"