MotoGP-cirkusen drar vidare till Motegi, men jag tänker stanna kvar i Indien. Det är där denna krönika tar sitt avstamp för att rikta strålkastaren på hur viktig instegsklassen Moto3 är för utveckling av framtidens förare. Driftiga och modiga tillverkare och team som vågar tänka utanför boxen, och satsa på ett osäkert kort.

Efter den 13:e deltävlingen i MotoGP ligger Pecco Bagnaia i topp, följd av Jorge Martin, Marco Bezzecchi och Brad Binder. Martin tog segern i sprintracet, och Bezzecchi vann söndagens lopp.

I den kvartetten finns en gemensam nämnare som stavas Mahindra. Samtliga har nämligen gasat sig fram mot den absoluta världstoppen via den indiska fordonstillverkaren Mahindra & Mahindra, som 2010 började tillverka motorcyklar och skotrar. Därtill tog fyrklövern sina första pallplatser i Moto3 just på en Mahindra MG030.

Mahindra är en tuffing som klev rätt in i hetluften av GP125-säsongen 2011 med rutinerade märken som KTM och Honda. Förarna då var Marcel Schrotter och Danny Webb. Fram till 2017 spelade Mahindra en stor roll i att fostra unga talanger. Många är de förare som tillbringade sina formativa år med Mahindra. Lite märkligt att man inte har lyckats att föra fram en inhemsk förare med tanke på att Indien är världens största marknad för tvåhjulingar.

I ärlighetens namn var inte Mahindra MG030 någon större konkurrent till Honda, KTM eller Kalex. Maskinen saknade kraft i motorn, å andra sidan var den riktigt bra hanteringsmässigt.

 

Fyra musketörer på Mahindra MG030

Brad Binder bytte till en Mahindra-maskin sent in på säsongen 2013 och året efter glänste han med teamet Ambrogio Racing. Höjdpunkterna blev två pallplaceringar på Sachsenring och Motegi.

Fem år efter tillverkarens debut 2011 korsade Francesco Bagnaias mållinjen först i Moto3 (fram till 2012 GP125) och tog sin, teamets och tillverkarens första seger på Assen. Faktiskt den första någonsin för en indisk tillverkare, oavsett tävlingsklass. Och, det med minsta möjliga marginal av 0,039 sekunder med alla topp sex förare inom 0,161 sekunder från italienaren. Senare skulle Mahindra komma att ge Bagnaia den segermaskinen.

Under 2015 och 2016 var Bagnaia teamkamrat med Jorge Martin, men spanjoren var inte lika framgångsrik. En andraplats i Brno 2016 betydde Martins första pallplats i mästerskapet.

Marco Bezzecchi var den som bärgade Mahindras sista pallplats 2017, på Motegi som är helgens värd för MotoGP. Den säsongen beslutade sig den indiska tillverkaren att lämna mästerskapet, som en del av en övergång till elektrisk mobilitet och sjunkande försäljning av tvåhjulingar.

Mahindra är det goda exemplet: Att våga. Go for it! Precis som Sepang Racing som drog i gång team i alla tre klasserna.

This is Moto3

Det är i Moto3 det händer. Bara att hålla i hatten. Därför sitter jag också klistrad från den första fria träningen fram till att alla har passerat mållinjen på söndagen. Lättviktsklassen är ruskigt rolig, och spänningen är olidlig hela vägen fram till sista kurvan. Slipstream är synonymt med denna klass. Det är helt klart en annan typ av racing jämfört med MotoGP. Men, som Icona Pop sjunger: I love it!

Framför allt gillar jag att kunna följa ungdomarna från början av deras karriärer. Jag samlar på mig nya favoriter varje säsong. En del flyttar upp till Moto2, andra tar olika vägar utanför MotoGP:s värld.

Mellanklassen, Moto2, börjar närma sig kungaklassen och här finns en framtida världsmästare, Pedro Acosta. 19 år ung. Har följt honom under snart tre år. Det är ren magi när han viker ner sin Kalex/KTM på banorna, och drar i väg. Mästaren av omkörningar. Acosta har extra allt. Han stack ut direkt vid debuten av Moto3 (2021) med Red Bull KTM Ajo-teamet, och slutade tvåa. En av få som lyckats ta en pallplats vid en GP-debut. Tävlingen efter kom första segern, efter start från pitlane! Den första, och hittills enda föraren i Moto3:s historia som klarat den bedriften. Därefter kom ytterligare två segrar i Portugal och Spanien, och 17-åringen blev den första i GP-historien att ta sig upp på pallen i de fyra första loppen.

Andra favoriter, som Lorenzo Baldassarri, Iker Lecuona, Marcel Schroetter och Xavi Vierge, följde jag med när de växlade över till WSBK Championship och WSSP Championship.

Spanjoren Lecuona blev blixtsnabbt en stor favorit. Vet egentligen inte vad det är som gör att jag fastnar för vissa, och inte andra. Mycket handlar om körstil, att de kan ta sig fram genom fältet, att de kör schysst men mest handlar det om attityd. Jag gillar ödmjuka förare. De där som alltid tackar teamet, familj och vänner. Som gratulerar sina konkurrenter efter målgång. Fabio Quartararo är en sådan förare.

Han står varje race och hejar fram sina kompisar Tony Arbolino och Jake Dixon i Moto2, och Ayumu Sasaki i Moto3.

När KTM Tech3 plockade upp Lecuona till MotoGP 2020, trots att resultaten i Moto2 inte stack ut, blev jag inte förvånad. Hade följt honom på Instagram under ett år, och skickade ett stort grattis, och han svarade.

Nu kör han en Honda CBR1000 RR-R i WSBK för Team HRC, men har i år gjort flera inhopp i MotoGP där han ersatt Marc Marquez (Repsol Honda) och Alex RIns (LCR Honda).

Samma resa gjorde Fabio Quatararo när Johan Stigefelt och Razlan Razali knöt den unga fransmannen till det nystartade MotoGP-teamet Petronas Yamaha SRT 2019.

Välj MotoGP Videopass

För att knyta ihop säcken, det jag vill få fram är att om du bara följer kungaklassen så uppmanar jag dig att ge Moto3 och Moto2 en chans. Det är där det händer, kan jag lova. Sedan är det ju extra intressant att fylla på med en eller två favoriter så inte hela mästerskapet blir ointressant bara för att Rossi lägger av. 

Jag följer sändningarna från MotoGP:s egen kanal på grund av att jag vill ha den höga kvalitén på kommentatorerna. Det finns bara en Simon Crafar. Men, oj vad jag saknar Nick Harris. Här bjuds på presskonferenser, massor av djup kunskap och extra material om förare, team och teknik.

Jag kan verkligen rekommendera MotoGP Videopass! Passa på att testa resten av säsongen, du får 50 procent nu. Nej, jag är inte sponsrad.

Så, vem vinner på Motegi?

Ifjol vann min främsta favorit av dem alla, Jack Miller. Våra två hundar heter Jack och Miller. Miller fick sällskap på pallen av Brad Binder och Jorge Martin. Mitt tips är att Martin tar båda segrarna. Hjärtat mitt, det hoppas på att Miller hittar tillbaka och inte dalar som ett höstlöv.

Eyes on the light!

/Annika

Läs tidigare "Krascher och Marquez framtid"