Sand, vind och mörker

Lusail International Circuit ligger där huvudstaden Doha slutar, och öknen tar vid. Ett projekt som gick från ritbord till verklighet på strax över ett år, med tusen arbetare som jobbade i treskift. Prislappen: 58 miljoner dollar. Det första racet kördes i oktober 2004, och fyra år senare skrevs historia. Banan blev platsen för MotoGP:s första kvällslopp. Därmed hann MotoGP före Formel 1-mästerskapet som planerade ett kvällsrace i Singapore 2008.

Lusail har under många år varit startskottet för MotoGP-säsongen, från 2007 till 2019, med undantaget 2020 när pandemin slog till. Undantaget är 2023 då Qatar var näst sista tävlingen på kalendern på grund av ombyggnad.

Banan mäter 5,4 kilometer. En kilometerlång start- och målraka, snabba svepande vänsterkurvor och några tekniska partier. 21 varv och drygt 11 mil total distans.

Runt ökenbanan står 1000 lyktstolpar och 3600 strålkastare. Totalt levererar systemet samma ljusstyrka som lyser upp 70 fotbollsarenor! Och, det krävs 310 mil elledningar och 44 generatorer för att hålla systemet i gång. Här handlar det dock inte bara om att lysa upp asfalten, en stor del av belysningen riktas mot reflekterande ytor vid sidan av banan för att undvika skuggor. Siluetter som kan spela förarna ett spratt. Dels från andra förare, dels från den egna hojen eller från ljuskällorna i sig. Skuggor som kan lura förarna att tro att någon ligger på insidan i en kruva. Eller, att de ser något i periferin som inte finns där. Med topphastighetsrekordet här på 362,4 kilometer i timmen vill du inte bli lurad av en skugga. För att minska effekten av skuggorna väljer förarna olika strategier där många föredrar gula eller bärnstensfärgade filter på visiren.

 

Gäckande skuggor

Det största problemet under helgens tävling är inte gäckande skuggor. Vinden sveper över öknen och för med sig fin sand som letar sig in över banan. Den påverkar grepp, bromspunkter och slitaget på däcken. Aerodynamiken ställs också inför utmaningar, vingarna fungerar annorlunda när luften fylls med dammpartiklar. Det kräver extra arbete i depån. Och på det skiftar vindriktningen. Ibland blåser det från Persiska viken, ibland från öknen. Teamen har sina egna väderprognoser, men även de bästa vädermodellerna har svårt att förutse hur vinden sveper in. En plötslig vindby mitt i en snabb kurva kan kosta en förare loppet.

Därtill är det mentala spelet i Qatar tufft, med den stora tidsomställningen i kombination med att schemat helt kastas om och hela teamets rytm rubbas. En test av disciplin, fokus och förmågan att anpassa sig. Sista träningen avslutas runt midnatt, europeisk tid. Därefter är det presskonferenser, möten med tekniker och genomgångar av data och förarna är tillbaka på hotellet klockan två på morgonen. Nästa dag vaknar de vid 11-tiden, där en hel dag väntar av att hålla sig pigg och fokuserad, innan de sätter sig på hojen klockan sex på kvällen.

Förare pratar om det här som det svåraste sidan av Qatar: inte banan, inte sanden utan att hålla huvudet kallt; kunna vänta, hålla fokus och ändå ha energin när det gäller. Väl ute på banan är det en blandning av slipstream-dueller på start- och målrakan, kamp i de snabba svepande partierna och precision i kurvor där en halv meters misstag innebär sand under däcken. Det går att köra om här, men det kräver mod. Förra året vann Pecco Bagnaia här före Brad Binder och Jorge Martin,

 

Kalabaliken på COTA

Segrade gjorde Pecco även senast på COTA, efter en milt uttryckt kaosartad start. Eller, mer rätt uttryckt kaos innan start. Tre förare hade planerat att starta med slicks; Ai Ogura, Enea Bastianini och Brad Binder. Med pitlane stängd insåg Marc Marquez att han tagit fel beslut med regndäck. Han lämnade gridden minuter innan uppvärmningsvarvet inför racestart, och rusade mot depån för att hämta sin hoj med slicks. Flera förare följde efter.

En liknande oreda utspelade sig i Argentina 2018 när samtliga förare förutom Jack Miller rusade till depån för slicks och starten avbröts. Sedan dess infördes regler som säger att om fler än tio förare som startar från pitlane i ett liknande scenario krävs en avbruten start. Marquez sa till MotoGP.com efter händelsen: Jag kan verkligen reglerna, hur man gör och hur man är på gränsen hela tiden.

Spanjoren frågade sin chefsmekaniker Marco Rigamonti sju minuter före start om den andra motorcykeln var klar. Det var den. Marc drog i väg, och hoppades på att fler hakade på. Däribland teamkamraten Bagnaia, som berättade att även han var orolig att inte tillräckligt många förare skulle göra det valet för att tvinga fram en avbruten start. Marquez spelade tufft, och var beredd att ta sitt straff.

Reglerna säger att den förare som byter däck av väderrelaterade skäl kommer att starta uppvärmningsvarvet från pitlane, inta sin kvalposition på gridden och därefter avtjäna en ride through i depån, ofta inom de tre första varven av loppet.

Nu kom han undan det straffet. Reglerna kräver fler än tio förare för en avbruten start, och det var exakt tio som följde efter Marc.

Tävlingsledaren Mike Webb förklarade i ett uttalande: Vi beordrade en fördröjning och sedan snabbstartsprocedur på grund av säkerhetsproblem. Med tanke på antalet förare, motorcyklar och depåpersonal på gridden var det omöjligt att starta uppvärmningsvarvet. En ny tävlingsstart var det säkraste sättet att agera på de omständigheterna vid starten på COTA.

 

Brivio har rätt i sin kritik

Det beslutet ledde till en stark reaktion från Davide Brivio, Trackhouse Racings teamchef. Hans förare Ai Oguras var en av tre som valt slicks. Brivio menade att följaktligen borde Marquez och resten av gänget som lämnade gridden ha straffats med en ride through. Jag både förstår och håller med Brivio till fullo. Ett mästerskap som MotoGP borde varit mer förberedda inför en händelse som denna, där man har färdiga strategier för att hantera den här typen av händelser inför start. Speciellt med tanke på Argentina 2018. Brist på full kontroll, där en förare kan utnyttja regler för egen vinning är inte bra för mästerskapet. Nu är jag dock övertygad om att man har lärt sig en läxa. Men, vem kan påstå att MotoGP inte bjuder på dramatik och spänning där allt ställs på sin spets?

Eyes on the lights!