Detta utspelade sig 1963. Alltså på den tiden då det ännu inte var farligt att varken röka eller köra motorcykel. Men i kombination kunde det ändå uppstå situationer innehållande ett visst riskmoment, vilket följande episod visar.
Vi var tre grabbar som var ute på en runda med våra engelska motorcyklar. Två Triumph och jag med BSA:n. Efter c:a en halvtimme var det dags för första rökpausen, vi körde in på en parkeringsficka och satte oss tillrätta i grässlänten, stoppade våra pipor omsorgsfullt med Greve Gilbert Hamiltons blandning. Alla tre trevade synkront efter våra tändsticksaskar, först i den ”rätta” fickan sedan i alla andra, men ingen hittade några tändstickor.
Vi såg förvånade på varandra samtidigt som vi kände paniken komma. Var det verkligen ingen som hade tändstickor?
Det är i sådana situationer som uppfinningsrikedomen ställs på hårda prov, men som skinnknuttar och tillika kapabla till att hålla engelska motorcyklar rullande kände vi att något måste vi hitta på för att kunna tända våra pipor, för röka, det bara måste vi.
Någon tyckte att vi skulle försöka stoppa en bilist, men ingen var hågad att ta på sig den uppgiften.
Montera bort lyktglaset och försöka använda det som brännglas fördes också på tal, men skrinlades på grund av rådande väderlek.
Jag kom att tänka på att tidigare när jag var utan luftrenare på min BSA så brukade den ibland ta eld när den kickades igång. ”Kanske jag ska ta av luftrenaren och försöka” tänkte jag, men kruxet är ju att då måste man omedelbart kasta sig på och springa igång den för att få bukt med elden, och då hinner ingen tända pipan i alla fall. Så den iden lyckades jag hålla tyst om.
Men då kom någon med det verkliga genidraget. ”Nu ska ni få se” sade han och viftade med en gammal torr dagstidning som han hade hittat i dikesrenen.
Han skruvade ur ett tändstift och lät det sitta kvar på kabeln så det jordade mot cylindern. Sedan tog han och doppade tidningen i bensintanken så att den blev indränkt i bensin och höll den mot tändstiftet och kickade runt motorn så att gnista uppstod.
Och eld fick vi, och det med besked, för när han doppade tidningen i bensin så drällde han över hela tanken och följden blev förståss att lågorna stod ”i högan sky” över Triumphen.
Den brinnande tidningen kastade han ifrån sig vid vägkanten. Så där kunde förbipasserande bilister till sin förvåning beskåda två ynglingar liggandes på mage med nosen i en brinnande tidning. Ivrigt smackande för att tända sina pipor, medan den tredje arbetade frenetiskt för att med skinnjackan försöka kväva elden runt sin brinnande motorcykel.
När vi hade klarat av den viktiga piptändningen, och dragit några stärkande bloss deltog vi också i släckningsarbetet. Som tur var lyckades det med minimala skador, såsom bortbrända ögonbryn och brandskadade skinnjacksfoder.
Leif Engkvist