FIM-land 2014, blött, kallt och kul

Lördagen den 28 juni tog jag SMC:s Gamm-Volvo från Borlänge. Vädret bjöd på lite smådugg och min dotter Anna, som sovit över hos mig, fick skjuts till Sala, där hon fortsatte med tåg hem till Västerås. Därefter åkte jag vidare i min ensamhet till storstan och Värtahamnen. Vädret bjöd på både regn och duggregn och jag måste erkänna att jag inte ångrade helt och hållet att jag lovat Stig ”Bjucken” Björk att köra bilen med allt material till rallyt. Hade solen strålat och vädret varit sommarvarmt, vette sjutton, men nu rullade jag vidare och kom till Tallink Siljaterminalen utan en enda felkörning, trots vägarbete överallt. Hur jag lyckades vet jag inte, men rätt kom jag.

När jag satt i kön för att få köra in i gapet på Silja Serenade såg jag många hojar, men kände inte igen en enda förare. Anledningen var nog att de flesta var från andra länder, så det var nog inte så konstigt. Väl inne på bildäck, fick jag ut alla grejer, hittade min hytt och sedan gav jag mig ut i vimlet på båten för att se om jag kunde hitta någon som jag kände igen. Helt plötsligt står Bjucken framför mig och med honom, herr och fru Pineo från Canada, herr och fru Chris Ceyssens samt Bror från Mora. Vi lyckades få plats på en restaurang och fick oss lite till livs. Efter en rejäl köttbit med tillhörande kall öl kunde man inte längre klaga på något. Efter maten blev det inköp av diverse skattefritt och därefter tillbaks till hytten där var det läge för test av kojen. Den testen räckte ända till morgonen.

Jag körde genom Helsingfors med dess vidriga gatstenar och kände mig extra liten när jag åkte med en spårvagn på ena sidan och en buss på andra där båda börjar närma mig från varsin sida. Det var nära att jag skulle köra och blunda, men till slut höll båda sina linjer och jag klarade mig undan utan att bli klämd.

Raka spåret

Vägen till Tammerfors var rak och urtrist. Inte mycket att se och inte fanns det många kurvor, men jag anlände och hittade till TESC, som var Tammerfors Mässhall där vi höll till med middagarna. Det var en gigantisk byggnad och när jag kom dit var det två evenemang, det ena FIM och det andra var ett Jehovasmöte och jag fick frågan om vilket jag skulle besöka. Ser jag ut som ett Jehovas vittne? Inte ett dugg. Jag hamnade i rätt sällskap och fick alla mina papper, id-bricka och matkuponger, därefter åkte jag till campingen, Härmälä, som låg i närheten av TESC. Väl inne på campingområdet hittade jag ett område på vänstra flanken som såg bra ut. Där hade Frank och Lisa Lindström från Norrköping redan slagit upp tältet under ett träd. Medan vi väntade ut en familj som hade börjat packa ihop sina pinaler, gick vi iväg och fick oss lite mat på en pizzeria i närheten av campingen. Direkt efter familjens avfärd satte jag upp SMC:s partytält och under det, satte jag upp mitt. Eftersom det regnade friskt så slapp jag regnet på mitt tält.

Efter att ha grejat färdigt med tält och madrass, så gav vi oss iväg till ett köpcenter där vi inhandlade lite korv och annat. Vi satte oss i en grillstuga nere vid stranden där vi gjorde upp eld, njöt av värmen och grillade lite korv som smakade smaskens. Vinden blåste kall och regnet tilltog. Efter mat och tandborstning gick vi tillbaka till tältet. Det kändes lite kymigt att skala av sig kläderna, men efter att ullstället och tjocksockorna satt på och jag krupit ner i sovsäcken, så kändes det inte så dumt. In med propparna i öronen och vips så sussade jag gott.

På plats i Tammerfors

Måndagen började med grått väder men jag gick utvilad efter en god natts sömn, till receptionen där jag åt en god frukost. De som hade bokat en resa till Helsingfors åkte med bussen dit i ottan. Själv började min väntan på gänget från Sundsvall Motor Cycle Club (SMCC). Eftersom jag var först på plan, fick jag bestämma var vi skulle hålla till. Efter ett tag rullade det fler och de flesta tyckte att platsen jag valt inte var så tokig. Det var folk från södra Sverige och ett par, Gordon och Jana, från Skottland, som satte upp sina tält och när gänget från Sundvall äntligen kommit på plats blev det full fart. Det var många glada skratt och kära återseenden.

Det var uppehåll men himlen hotade med en trist gråfärg och molnen gick så låga att man nästan var tvungen att ducka. På natten hörde jag att även mitt tält fick känna på regnet eftersom vi monterat upp SMC-tältet vid infarten till campingen. Gordon bjöd på ett smakprov av fyra småflaskor med olika äkta skotska whiskysorter, varav en var drickbar. De andra luktade för mycket tjära, så de överlät jag till de andra. En efter en rullade SMCC:arna in och snart var det en hel by med trevligt folk. På kvällskvisten kröp alla in i sina tält och natten bjöd på både kyla, regn och rusk.

Kortege genom stan

Tisdagen började med att Kent ”Målle” Mårdbrink och jag var först vid frukosttältet. Där blev vi sittande ett bra tag och när vi käkat klart fick vi sällskap av några Ö-viksbor, vilket lyste upp tillvaron ännu några snäpp. Vi tog oss tillbaka till vårt hörn av campingen där alla började fixa och trixa med sina hojar innan vi skulle åka kortege in till city för målgång. Eftersom jag kom till Tammerfors i bil fick jag nöjet att åka med Henrik ”Henke” Åhström i hans sidovagn. Jag blev erbjuden att vara spätta av flera som hade plats över på bönpallen, men som jag avvisade, eftersom det inte är så ofta man får åka sidovagn. Som tur var hade jag med mig MC-hjälmen så jag slapp köra bilen.

När vi ställde upp våra motorcyklar bakom TESC så var raddan med hojar så lång att man inte såg slutet. Vädret bjöd på småvarmt och uppehåll och folket i Tammerfors hade annat för sig, för de fanns då inte på gatorna. Vi parkerade hojarna i Parc Ferme på torget och vi vandrade iväg för lunchutfordring i legendariska Vaprikkimuséets lokaler. Vi bjöds på sallad, bröd och potatis- och laxsoppa, vilken var varm och smakade utsökt. Vi tog en sväng runt stadskärnan, vilken var trevlig och full med strömmande vattendrag. När vi kom tillbaka till Härmäla, blev det dusch och klädbyte, därefter en busstur till TESC där vi bjöds på middag. Där blev det prisutdelning till alla medverkande länders största klubbar. Från Sverige fick Björn från SMCC gå upp på scen och hämta priset för största klubben från Sverige. Därefter blev det dans och många var uppe och virvlade runt. Italien och Sverige var de som höll ut längst och hade som mest roligt.

Utflykt med båt i Pyhäjärvisjön

Onsdagen bjöd på blåsigt, kallt och fläckvis regnigt väder. Vi började med en bussfärd till en båtbrygga vid Pyhäjärvistranden där vi äntrade en stor turistbåt som tog oss ut till ön Viikinsaari.  Ön hade varit i privat ägo förr i tiden och varit ett rekreationsställe för överklassen, men är numer ett ställe dit man kommer för att roa sig, bada, äta gott och bara vara.

Vi gick direkt från båten upp till maten där det bjöds på kolgrillad hel laxsida med klyftpotatis och en "goröra" till. Maten smakade himmelskt och efteråt bjöds vi på ett skådespel av en finne som balanserade och gjorde konster på en stock i sjön. Den mannen gav god balans ett nytt ansikte. Vi fick lyssna på finsk spelmansmusik och några tog sig till och med en svängom.

Vi åkte tillbaka och som vi åkte den mindre båten, hamnade på campingen direkt. Några gick och bastade andra bara tog det lugnt. Själv gick jag till affären för att ta ut lite Euro från Ottoautomaten och i affären fick jag sällskap av mina polare. Jag skjutsade Niklas ”Mårdis” Mårdbrink till verkstaden för att hämta hem hans nyservade hoj, men inte rätt tillbakaskruvat styrlager. Mårdis kom tillbaka med en hoj som var som ny igen. Vi satt och snackade och hade en trevlig kväll men tyvärr så blev nattsömnen blev inte lika god, då kvicksilvret drog sig lite för långt ner mot nollhållet för att det skulle kännas överkomligt.

T-shirtjakt i bara behån

Torsdagen bjöd på sol och allt gick i gulblått från bakskärmen upp till styret och från topp till tå på alla rallydeltagarna. Jag hade tur och fick åka med Henke i sidovagnen än en gång och kanske berodde det på att jag mutat honom med en chokladkaka efter förra åkturen.

Idag hade Tammerforsborna vaknat och stan var full av vinkande barn, gubbar, gummor, vardagslediga par, folk i verkstadsoveraller och ”vanliga” hojåkare som inte var med på träffen. Det var varmt och skönt och alla log och solens strålar var efterlängtade. Henke och jag tog en tur till TESC och bokade upp bord inför kvällens begivenheter och åkte därefter in till stan för att hämta Fia Klasson som glassade på hotell mitt i byn. Väl tillbaka till campingen så drog alla brudar ner till bastustranden för en tjejafton. Eftersom jag inte var på humör för det, stannade jag kvar med gubbsen. Efter en stund började det blixtra och mullra uppe i skyn och därefter kom ett rejält regn och efter regnet kom ett skyfall. Det var som om himlen öppnade sig och allt blött kom ner. Tur nog hade vi satt upp ett tak över borden, men där under blev det trångt. När brudarna kom tillbaka igen så de ut som dränkta katter.

Vi bytte om till torra, rena gulblåa kläder och begav oss iväg till andra sidan campingen där holländarna bjöd på information om nästa FIM-Rally i Vorden. De bjöd även på ost, korv och genever. Alla vi medlemmar i SMCC gick till Torgil ”Totte” Gottarps stuga där vi stod nedanför altanen och sjöng ”Ja må han leva” för honom, eftersom det var födelsedagsdax. Han i sin tur, bjöd oss på en 12-årig whisky som blev inköpt av en numer avliden polare till honom. Flaskan var inköpt på FIM-Rallyt i Edinburgh 1992. Vi tog oss en hutt och tanken gick till Tottes polare. Vi åkte buss till TESC där vi bjöds på kycklingfilé och ris, men utanför lokalen stod holländarna och bjöd på ost, korv och genever i repris. Festkvällen kunde börja.

Man brukar alltid bjudas på värdlandets kultur och i år hade turen gått till en jojkande same. Efter tredje låten började folk skruva på sig och först efter 40 minuter slutade han. Det är trevligt med kultur, men i måttliga mängder. Efter jojken blev det prisutdelning. Sverige kammade hem sex priser. Vi var den nation som bland annat hade flest deltagare, hade största klubben och flest sidovagnar, men priset, FIM Challenge gick till italienarna som slog oss eftersom de hade flest mil. Efter prisutdelningen var det dags för det sedvanliga bytet av t-shirts. Jag lyckades byta till mig en tröja från Hrvatska (Tjeckien), men hade siktet på en italiensk, som var kvällens snyggaste. Det slutade med att jag lyckades byta bort tjecktröjan mot en italiensk pikétröja. Priset jag fick betala var en kort stund i bh, men det var det värt. Eftersom många skulle upp och iväg tidigt och köra långt var det många som drog iväg lite tidigare mot hotell och campingplats. Men som alltid fanns det riktiga partypinglor som höll igång natten lång.

FIM-Rallyt går in på sista versen

Fredagen kom med sol och värme och efter allt regnande blev tillvaron som i ett drivhus. Men ingen klagade över det. Alla började packa ihop sina tält och jag åkte som följebil efter Bjucken och paret Pinero. Vi kom till Helsingfors i mycket god tid så vi hann med en kopp java och en macka utanför saluhallen i hamnen. Väl på båten var det en dusch som gällde och efter klädbyte till råa, men rena kläder, var det läge för en god middag tillsammans med Bjucken och paret Pinero. Efter maten satt vi mest och gäspade och insåg att ryggläge var det enda som gällde. Tröttheten tog över och baren blev snuvad på både drink- och ölförsäljning. Att mätt och nöjd få krypa ner mellan rena, torra och varma sängkläder gjorde inte ont och snart sov jag som ett välvaggat spädbarn.

När det dagades på lördag morgon, hade vi redan anlänt till Stockholms skärgård och efter en lätt frukost bar det iväg ner till bildäck för att packa in väskan i Volvon. Stockholm bjöd på uppehållsväder och snart hade jag krånglat mig ut från stan för vidare färd mot Dalarna och Borlänge.

Tankar inför nästa års FIM-Rally

När jag satt där i bilen började tankarna snurra runt över vad jag skulle packa när jag drar till FIM-Rallyt i Holland och Vorden nästa år och vilka som eventuellt kommer dit. Kanske tar jag med min lingonkostym (rött regnställ) som var ett välanvänt plagg under årets rally. Men jag kan i alla fall lova är att jag kommer att ha lika trevligt som alltid. Vi börjar bli ett gäng som kommit varandra nära, men det hindrar inte att det inte finns plats för fler. För varje rally träffar jag fler och fler trevliga människor och du som aldrig åkt på ett FIM-Rally, gör slag i saken och häng med.

/Ingela Gardemyr